Onsdag

Just nu har jag inget vettigt att skriva här inne på bloggen. Hmm har ju inte hänt sådär tokmycket...

--------------------

Nu måste jag få skriva av mig lite från mitt innersta...

Jag saknar en del människor. Framförallt en del av den närmsta familjen. Men ingen tycks ens orka ta kontakt eller bry sig. Jag vet inte varför de är så igentligen. Jag vet inte vad som gått fel. Känns som man trampar luft. Lite sorgligt är det. Eller ganska mycket. Människor glömmer bort den egnas kött och blod. Glömmer att man existerar. Känner sig inte älskvärd.


Jag vill så mycket. Men ingen orkar bry sig, varken om sin egen hälsa eller om andra. Vad väntar de på? Står de redan i dödens väntsal? Jag försöker hjälpa, men stjälps bara.. Men de är svårt då människor glider ifrån varann... Men är jag den som alltid måste ta kontakt? Är jag alltid den som ska vara den som blir stöttepelare? Jag vill också få känna att jag är ert barn. Och känna att jag har något att luta mig emot när livet är hårt... Men jag försöker alltid vara positiv, ge energi och vara nära.. Men jag behöver er närhet ibland också...
Fast jag har så många kära vänner, så känns de så ensamt...

Jag vet. Inte vad man kanske förväntar sig att läsa inne på min blogg. Men så är de ibland.. Ibland måste man få lufta sitt inre. Och de känns redan nu aningen lättare och bättre..

Ja, så de kan bli.. när man inte har något att skriva om. Hmm..

--------------------

Dagens Lunch: Minestronesoppa med hembakt bröd.