Blåögd och dum..

Har en pissdag idag. Känner mig lättlurad, dum, misslyckad och besviken. Blåst helt enkelt. Att jag kunde vara så blåögd...

Jag som litade på denna person. Jag som trodde att vi kunde prata om allt. Varför ljög du? Varför? Du säger att jag skulle blivit arg om du sa hur de var. Men jag känner att de blivit tusen gånger värre. Och ja.. du förtjänar att bli ledsen denna gång. För just den här gången är det ditt eget fel. Jag har försökt att förstå dej. Försökt ha den där bra kontakten. Men du ljög. Trodde att när man är av samma kött och blod - då delar man glädje och sorg med varandra i vått och torrt. De är ok att bråka, skratta, gråta för varann. Du säger att jag ältar. Men gör något åt problemet, så slipper vi älta. Snälla. I frustration för att man inte gör något blir jag arg, deprimerad och tvär. Jag önskar att vi var en vanlig familj utan sjukdomar och beroenden. För de är de som sliter oss isär. Bron blir längre och längre känns de som... för ingen gör något.

Snälla... ljug inte mer.. för de tär på ens hjärta och psyke.